I går åkte jag med en organiserad tur till vattenfallet Kwang Si. Vi var sju personer som åkte tillsammans de tre milen söderut. Under några timmar promenerade vi genom skogen och såg fallet från flera etapper. Vackert, javisst, men lite tråkigt när alla nästan går på rad och allt handlar om att kunna ta det bästa fotot. Innan vi åkte tillbaka köpte jag en bit kyckling och blev ganska snart omringad av en flock hundar. Pulsen ökade något när en av dem började morra åt mig. Det var lite spännande. Jag kastade kycklingbenet till dem och genast började de slåss. Det var riktigt tuffa hundar.
Tillbaka i Luang Prabang köpte jag kvällsmaten på marknaden och åt på sluttningen ner mot Mekong samtidigt som solen gick ner. Det går inte alltid att veta vad det är man äter, utan jag tänker att duger det åt dem så duger det åt mig. Jag undviker det som jag ser är inälvor, och hönsfötterna ser oaptitliga ut. Men jag har säkert ätit det i någon gryta eller soppa. Flera har sålt något som måste vara fladdermöss, det är svårt att se riktigt när de är grillade. Det har jag inte ätit - vad jag vet i alla fall.
Kvällen har jag tillbringat på altanen ut mot gatan här på guesthouset tillsammans med Peng och Nan, två unga Lao pojkar, den ena av dem jobbar här. De är så artiga och rara, antagligen tycker de att det är roligt att träna sin engelska men ärligt talat förstår jag inte mycket av vad de säger. Mitt emot kunde jag se skuggorna från munkarna inne i templet. Det är en så lugn gata och nästan ingen trafik.
Stan är så liten att jag har träffat på flera av dem jag lärde känna lite från Vang Vieng och bussresan hit. Bl.a. en tjej från Frankrike som reser runt under tre veckor. En kille från Korea som bor i Indien. Och David från Skottland. Korta och trevliga möten med människor från olika hörn i världen.
