Mitt i Luang Prabang reser sig ett berg som heter Phousi. Uppe på berget finns ett tempel och där bor och lever munkar. Jag klättrade upp till toppen idag, det var tungt och svettigt men värt mödan att komma upp och se staden och de båda floderna långt där nere.
Jag kom att prata med en av munkarna som bor där, novis Khao. En pojke på 20 år som levt som munk i ett år och har två år kvar. Sen ska han ta ställning till om han vill fortsätta som munk eller om han ska välja att leva ett mer vanligt liv där han kan skaffa familj och ha ett arbete. Det var så intressant och roligt att prata med honom. Hans öppenhet och nyfikenhet på mig som kommer från ett land som är så olikt Laos. Det han visste om Europa är att människorna där alltid arbetar och är stressade. Han kunde inte förstå att det inte är så många där som är buddhister, för honom är Buddha störst av allt.
Det är ett hårt liv att vara munk. De studerar hela tiden och varje morgon går de ut för att tigga mat. Han är ledig lördagar och söndagar och då lär han sig engelska. Han passar på att prata med turisterna som kommer upp på berget för att träna sin engelska och har han tur får han en slant som han kan ha till nya skolböcker, kläder eller medicin.
Jag tycker om den här typen av möten. En ung pojke med så stor visdom och som lever ett liv så annorlunda än vad någon av oss andra kan föreställa oss. Samtidigt som han är nyfiken på hur vi har det. Han fick min mejladress och frågade om han fick bli min lärare om jag vill veta mer om buddhismen. Jag fick ta ett foto av honom, men jag tror inte han hade uppskattat om jag la ut det på bloggen. Och så frågade han om min dotter är vacker. Jag sa att hon är mycket vacker!
Varm i hjärtat klättrade jag ner, och han stod och såg efter mig och vinkade.
Nere i stan igen köpte jag en baguette och fruktshake och satt och pratade med två killar från Sverige som reser runt några månader. De har varit i Australien och Thailand, och avslutar nu i Laos. Och jag träffade även ett äldre par från Sverige som också reser runt. Trots sin ålder så sökte de äventyr, så härligt! Av någon anledning är det enkare att få kontakt med andra resenärer här än i Thailand. Jag träffar fler i min egen ålder här.
Jag köpte sen en kaka och tog med till mitt guesthouse där jag fikade med personalen. Katten Mimmi fick också en bit.
Läs även andra bloggares åsikter om Laos, Luang Prabang, Phousi
Jag kom att prata med en av munkarna som bor där, novis Khao. En pojke på 20 år som levt som munk i ett år och har två år kvar. Sen ska han ta ställning till om han vill fortsätta som munk eller om han ska välja att leva ett mer vanligt liv där han kan skaffa familj och ha ett arbete. Det var så intressant och roligt att prata med honom. Hans öppenhet och nyfikenhet på mig som kommer från ett land som är så olikt Laos. Det han visste om Europa är att människorna där alltid arbetar och är stressade. Han kunde inte förstå att det inte är så många där som är buddhister, för honom är Buddha störst av allt.
Det är ett hårt liv att vara munk. De studerar hela tiden och varje morgon går de ut för att tigga mat. Han är ledig lördagar och söndagar och då lär han sig engelska. Han passar på att prata med turisterna som kommer upp på berget för att träna sin engelska och har han tur får han en slant som han kan ha till nya skolböcker, kläder eller medicin.
Jag tycker om den här typen av möten. En ung pojke med så stor visdom och som lever ett liv så annorlunda än vad någon av oss andra kan föreställa oss. Samtidigt som han är nyfiken på hur vi har det. Han fick min mejladress och frågade om han fick bli min lärare om jag vill veta mer om buddhismen. Jag fick ta ett foto av honom, men jag tror inte han hade uppskattat om jag la ut det på bloggen. Och så frågade han om min dotter är vacker. Jag sa att hon är mycket vacker!
Varm i hjärtat klättrade jag ner, och han stod och såg efter mig och vinkade.
Nere i stan igen köpte jag en baguette och fruktshake och satt och pratade med två killar från Sverige som reser runt några månader. De har varit i Australien och Thailand, och avslutar nu i Laos. Och jag träffade även ett äldre par från Sverige som också reser runt. Trots sin ålder så sökte de äventyr, så härligt! Av någon anledning är det enkare att få kontakt med andra resenärer här än i Thailand. Jag träffar fler i min egen ålder här.
Jag köpte sen en kaka och tog med till mitt guesthouse där jag fikade med personalen. Katten Mimmi fick också en bit.
Läs även andra bloggares åsikter om Laos, Luang Prabang, Phousi
Vattnet ser väldigt,väldigt smutsigt ut.....
SvaraRaderaDet kan inte vara lätt för den unge munken att så småningom välja väg....eller så är det lätt!
Han kommer säkert att vägledas av Buddha.
Jag förstår att du tycker om den här typen av möten...dom kommer man ihåg!
Hur kändes det att prata svenska igen?
en munk hade kanske varit något kristina? ;)
SvaraRaderaDet kändes väldigt, väldigt bra att prata svenska :) Många som hör mig prata engelska tror att jag kommer från Holland, jag har tydligen en sådan brytning...hmmmm....
SvaraRaderaNej David, det tror jag inte alls. Dessutom har hon sin Knut!
SvaraRaderaroligt höra dina upplevelse du ångrar inte
SvaraRaderaatt du valde Laos mycke intressant att läsa
om allt du varit med om
kram mamma
Lena
SvaraRaderaDin resa verkar bli allt intressantare. Hur ska den sluta
Ha det bra
Papp
Nej jag ångrar inte att jag åkte till Laos, tvärtom. På många sätt är det finare och intressantare land än Thailand. Men det var bra att jag började med Thailand eftersom det är lättare att resa där.
SvaraRadera