Luang Prabang

I dag gick färden vidare norrut till Luang Prabang. I min strävan efter att resa så bekvämt som möjligt till ett överkomligt pris, valde jag denna gång att åka med minivan. Jag blev lovad att få sitta i framsätet bredvid chauförren för att få bästa utrymmet. Det visade sig att vi var två som fick dela platsen, men det var ok. Det viktigaste var att jag kunde sträcka på benen.

Fågelvägen kan väl avståndet vara ca 10 mil tror jag, men då resan gick slingrande över bergen på dåliga vägar så tog det över 6 timmar. Men eftersom jag satt ganska bekvämt så gick tiden förvånansvärt fort. Mycket berodde det på den helt fantastiska naturen. Höga berg helt klädda i tät grönska, hisnande stup som ändå inte kändes otäcka eftersom vägrenen hade så tät växtlighet. Och på grund av de dåliga vägarna så körde chauförren ganska lungt. Det var svalt, nästan kyligt.

När vi körde genom byarna fick man en känsla av att förflyttas flera hundra år tillbaka i tiden. Så enkla små hyddor. Boskapen gick fritt så vi fick hela tiden sakta in för att inte köra på en ko eller en höna. Jag förstår inte hur de kan hålla reda på vilka djur som hör till vem. Kor, getter, grisar, höns - de fanns överallt.

Det var först när vi kom in i Luang Prabang som det åter syntes tecken på nutid och att turismen även hittat hit. Jag gick en runda som jag brukar göra direkt när jag kommer till ett nytt ställe. Den första känslan jag fick var att det är en mycket trevlig och behaglig plats.


Läs även andra bloggares åsikter om Laos, Vang Vieng, Luang Prabang
www.intressant.se/intressant