Sömnlös i Vang Vieng

Trots att det är så vacker här i Vang Vieng är det främst ungdomar som hittar hit. I Vientiane såg jag många i min egen ålder, men så är det inte här. Främst är det äventyren som lockar, alla grottor och så ett fenomen som kallas för tubing. På stora gummiringar flyter man 3 km nerför floden Nam Song och går iland ibland för att dricka öl. Hela stan är full av barer och restauranger, och på kvällen tänds alla neonljus. Man hör liknelsen mellan Vang Vieng och hur Khao San Road i Bangkok var för många år sedan.

Festandet höll mig vaken större delen av natten och när det äntligen tystnade så tog tupparna vid, men de är ju lättare att stå ut med. Jag gav upp försöket att sova, drog ifrån gardinerna och låg och tittade på hur dimmorna lättade och det blev morgon. Lokalbefolkningen kommer gåendes över bron för att börja sitt arbete. Alla andra ligger och sover.

Läs även andra bloggares åsikter om Laos, Vang Vieng, Nam Song, Nam Song Garden, tubing, Khao San Road

www.intressant.se/intressant

Nam Song Garden

Utsikt från mitt rum

Utsikt från mitt rum

Rummet

Jag har tagit in på ett guesthouse, Nam Song Garden, som ligger otroligt fint. Strax nedanför mitt rum flyter floden och bergen reser sig så mäktigt och tjusigt längre bort. Rummet är litet och mycket enkelt med en pytteliten toalett. Ett fönster täcker hela ena väggen så att jag har hela utsikten framför mig när jag ligger i sängen. Jag kunde välja det bästa rummet, och för det betalar jag 200 Bath per natt (ca 40 kr).

Under den korta stund jag varit här har strömmen gått tre gånger. Och så har jag en spindel, en ödla, nåt som liknar en geting och ett antal myror som rumskompisar. Spindlarna är inte farliga, det har jag redan förvissat mig om. Det finns en annan sort som ibland tar sig in på rummet, som har en kropp nästan lika stor som en knytnäve. Den får gärna hålla sig långt härifrån!


Läs även andra bloggares åsikter om Laos, Vientiane, Vang Vieng, Nam Song Garden
www.intressant.se/intressant

Bussresa till Vang Vieng

Jag bokade en VIP-buss till Vang Vien och tänkte att jag skulle åka bekvämt. Men det visade sig att VIP inte är riktigt samma sak här som i Thailand. Visserligen fanns det kristallampor i taket och tjocka gardiner med fransar, men mer vip än så var det inte. Bussen var gjord för små människor och vi stora västerlänningar får inte riktigt plats med våra långa ben. Min ena fot somnade ganska fort, och jag kunde inte ändra ställning för den satt som i ett skruvstäd. Väskorna lastades på taket, det var något nytt.

Resan skulle ta 3 timmar, men med upphämtning vid olika hotell och paus på halva vägen så tog den 4,5 tim. En lovad aircondition visade sig vara den gamla modellen med öppna fönster och dörrar samt någon enstaka fläkt som fungerade.

Det gick inte fort, vägarna är dåliga och de slingrar sig fram så att man nästan blev snurrig. Men från det att vi kom fram till bergen så var det en fantastiskt vacker resa genom landsbygden och små byar som nästan bara bestod av små hyddor. Det går nästan inte att begripa att människor lever så enkelt. Ibland såg man något palatsliknande hus, en sådan kontrast mot fattigdomen. Eller jag vet inte om man kan kalla det för fattigdom. Det är svårt för mig som turist att få en rättvis bild av hur det är.

Läs även andra bloggares åsikter om Laos, Vientiane, Vang Vieng, Nam Song Garden