Vackra Luang Prabang

Stadskärnan ligger på en liten landtunga som sträcker sig mellan floderna Mekong och Nam Khan. Utmed stränderna ligger restaurangerna på rad. Här hittade jag också ett ställe där jag kunde få fotmassage. Några stolar under träden med den finaste utsikt över floden som man kan tänka sig. Massagen var kanske inte den bästa jag har fått, men för under 30 kr så känns det inte som om man vill klaga precis. Det blev ett skönt avbrott i de många promenader jag gjorde under dagen. En liten kille höll mig sällskap och visade stolt upp sin samling av sniglar. Efteråt fick jag en kopp vatten som togs från en dunk under stolen. Jag tänkte mig inte för och jag räknade nästan med att bli magsjuk. Men inget hände, antagligen har min mage vant sig vid bakterierna här.

Arkitekturen i stan är en blandning av den traditionella laoitiska och den europeiska kolonialtiden på 1800- och 1900-talen. De väl bevarade husen och de många templen gjorde att Luang Prabang upptogs på UNESCO:s världsavslista 1995. Det är så vackert och jag hittade en gata där templen låg efter varandra. Det var en miljö som nästan var overklig och jag gick omkring här hela eftermiddagen. Templen är så annorlunda, nästan som sagoslott med vackra färger och väggmålningar. Rätt som det var kom tre munkar ut och började spela på en stor trumma och olika cymbaler. Det var så vackert, lite suggestivt. De spelade en god stund, samma om och om igen, och sen slutade de lika abrupt som de börjat.

Det kändes så behagligt att vara här, alla templen och de vackra byggnaderna, grönskan och lugnet. Mitt emot ett av templen ligger ett guesthouse och där bor jag nu. Det är några kronor dyrare, och rummet är lite mindre. Men att bo på den här fina platsen uppväger allt.

Läs även andra bloggares åsikter om Laos, Luang Prabang, Mekong, Nam Khan, UNESCO:s värlsavslista
www.intressant.se/intressant