I soluppgången går munkarna ut på gatorna med sina tiggarskålar. Barfota i sina saffransfärgade kläder kommer de gåendes på rad och tar emot mat från människorna utefter deras väg. Vi turister blir inbjudna att delta. För några kronor köpte jag en skål ris och lite annan mat och la mig på knä på en bastmatta. När munkarna kom fördelade jag, som de andra visade mig att jag skulle göra, lite mat i varje tiggarskål.
En vacker och högtidlig ceremoni, där tyvärr den bästa kameravinkeln ibland blir viktigast för turisterna, som inte bara är västerlänningar. Jag delade tuktuk dit med en kille från Laos och han var lika flitig fotograf som övriga. Batterierna i min kamera hade laddats ur under natten, så därför kunde jag inte ta några kort. Och det kanske var lika bra det.
Jag sitter just nu på ett internetcafé och skriver. Det är jag och fyra munkar. Det känns lite kul.
Läs även andra bloggares åsikter om Laos, Luang Prabang, Mekong, Nam Khan, Jaliya Guest House, buddhistmunkar, buddhisttempel
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar