Flyg till Bangkok

Det blev en tidig morgon för att ta tuktuk till flygplatsen utanför Luang Prabang. Det var ett ganska litet plan och allt gick hur smidigt och lätt som helst.

Men vad är det med asiater och luftkonditionering!? Det var som att sitta i ett kylskåp, tur att flygresan var så kort.

Resan fortsätter nu i Thailand. Läs Mer!


Läs även andra bloggares åsikter om Laos, Luang Prabang
www.intressant.se/intressant

Jag reser hem!

Nu har jag bestämt mig! Jag reser hem!

Jag har varit ute och rest under 12 veckor och det känns som om jag har svårt att ta in mer. Jag behöver komma hem och träffa familjen och vila upp mig.

Sen är det bara att börja jobba igen för att spara ihop till nästa resa. Jag är redan igång och planerar inför den!

I morgon flyger jag härifrån Luang Prabang till Bangkok och på tisdag sitter jag på planet hem. Mellanlandningar blir i Abu Dhabi och Frankfurt.

Jag längar hem!

Novis Khao

Mitt i Luang Prabang reser sig ett berg som heter Phousi. Uppe på berget finns ett tempel och där bor och lever munkar. Jag klättrade upp till toppen idag, det var tungt och svettigt men värt mödan att komma upp och se staden och de båda floderna långt där nere.

Jag kom att prata med en av munkarna som bor där, novis Khao. En pojke på 20 år som levt som munk i ett år och har två år kvar. Sen ska han ta ställning till om han vill fortsätta som munk eller om han ska välja att leva ett mer vanligt liv där han kan skaffa familj och ha ett arbete. Det var så intressant och roligt att prata med honom. Hans öppenhet och nyfikenhet på mig som kommer från ett land som är så olikt Laos. Det han visste om Europa är att människorna där alltid arbetar och är stressade. Han kunde inte förstå att det inte är så många där som är buddhister, för honom är Buddha störst av allt.

Det är ett hårt liv att vara munk. De studerar hela tiden och varje morgon går de ut för att tigga mat. Han är ledig lördagar och söndagar och då lär han sig engelska. Han passar på att prata med turisterna som kommer upp på berget för att träna sin engelska och har han tur får han en slant som han kan ha till nya skolböcker, kläder eller medicin.

Jag tycker om den här typen av möten. En ung pojke med så stor visdom och som lever ett liv så annorlunda än vad någon av oss andra kan föreställa oss. Samtidigt som han är nyfiken på hur vi har det. Han fick min mejladress och frågade om han fick bli min lärare om jag vill veta mer om buddhismen. Jag fick ta ett foto av honom, men jag tror inte han hade uppskattat om jag la ut det på bloggen. Och så frågade han om min dotter är vacker. Jag sa att hon är mycket vacker!

Varm i hjärtat klättrade jag ner, och han stod och såg efter mig och vinkade.

Nere i stan igen köpte jag en baguette och fruktshake och satt och pratade med två killar från Sverige som reser runt några månader. De har varit i Australien och Thailand, och avslutar nu i Laos. Och jag träffade även ett äldre par från Sverige som också reser runt. Trots sin ålder så sökte de äventyr, så härligt! Av någon anledning är det enkare att få kontakt med andra resenärer här än i Thailand. Jag träffar fler i min egen ålder här.

Jag köpte sen en kaka och tog med till mitt guesthouse där jag fikade med personalen. Katten Mimmi fick också en bit.


Läs även andra bloggares åsikter om Laos, Luang Prabang, Phousi

www.intressant.se/intressant

Morgon på verandan

Jag gick ut innan soluppgången i morse för att se när munkarna gav sig iväg på sin tiggarrunda. Här kunde jag sitta lite skymd på verandan medan de samlades vid templet mittemot, och efter någon signal då de trummade från olika tempel i stan gav de sig iväg.

Nu är det några timmar senare och jag sitter på verandan igen, med en kopp kaffe framför mig och katten Mimmi i knät. Det är så lungt här. En och annan moped kommer körandes förbi, någon går in i templet för att be, tre hönor följer efter. Kanske buddhisthönor? Man kanske behöver tro på ett liv efter detta om man är en höna? I huset bredvid håller någon på att bygga till på sitt hus. Barfota utan någon skyddsanordning sitter han uppkrupen på ett tak.

Kwang Si Falls

I går åkte jag med en organiserad tur till vattenfallet Kwang Si. Vi var sju personer som åkte tillsammans de tre milen söderut. Under några timmar promenerade vi genom skogen och såg fallet från flera etapper. Vackert, javisst, men lite tråkigt när alla nästan går på rad och allt handlar om att kunna ta det bästa fotot. Innan vi åkte tillbaka köpte jag en bit kyckling och blev ganska snart omringad av en flock hundar. Pulsen ökade något när en av dem började morra åt mig. Det var lite spännande. Jag kastade kycklingbenet till dem och genast började de slåss. Det var riktigt tuffa hundar.

Tillbaka i Luang Prabang köpte jag kvällsmaten på marknaden och åt på sluttningen ner mot Mekong samtidigt som solen gick ner. Det går inte alltid att veta vad det är man äter, utan jag tänker att duger det åt dem så duger det åt mig. Jag undviker det som jag ser är inälvor, och hönsfötterna ser oaptitliga ut. Men jag har säkert ätit det i någon gryta eller soppa. Flera har sålt något som måste vara fladdermöss, det är svårt att se riktigt när de är grillade. Det har jag inte ätit - vad jag vet i alla fall.

Kvällen har jag tillbringat på altanen ut mot gatan här på guesthouset tillsammans med Peng och Nan, två unga Lao pojkar, den ena av dem jobbar här. De är så artiga och rara, antagligen tycker de att det är roligt att träna sin engelska men ärligt talat förstår jag inte mycket av vad de säger. Mitt emot kunde jag se skuggorna från munkarna inne i templet. Det är en så lugn gata och nästan ingen trafik.

Stan är så liten att jag har träffat på flera av dem jag lärde känna lite från Vang Vieng och bussresan hit. Bl.a. en tjej från Frankrike som reser runt under tre veckor. En kille från Korea som bor i Indien. Och David från Skottland. Korta och trevliga möten med människor från olika hörn i världen.

Vackra Luang Prabang

Stadskärnan ligger på en liten landtunga som sträcker sig mellan floderna Mekong och Nam Khan. Utmed stränderna ligger restaurangerna på rad. Här hittade jag också ett ställe där jag kunde få fotmassage. Några stolar under träden med den finaste utsikt över floden som man kan tänka sig. Massagen var kanske inte den bästa jag har fått, men för under 30 kr så känns det inte som om man vill klaga precis. Det blev ett skönt avbrott i de många promenader jag gjorde under dagen. En liten kille höll mig sällskap och visade stolt upp sin samling av sniglar. Efteråt fick jag en kopp vatten som togs från en dunk under stolen. Jag tänkte mig inte för och jag räknade nästan med att bli magsjuk. Men inget hände, antagligen har min mage vant sig vid bakterierna här.

Arkitekturen i stan är en blandning av den traditionella laoitiska och den europeiska kolonialtiden på 1800- och 1900-talen. De väl bevarade husen och de många templen gjorde att Luang Prabang upptogs på UNESCO:s världsavslista 1995. Det är så vackert och jag hittade en gata där templen låg efter varandra. Det var en miljö som nästan var overklig och jag gick omkring här hela eftermiddagen. Templen är så annorlunda, nästan som sagoslott med vackra färger och väggmålningar. Rätt som det var kom tre munkar ut och började spela på en stor trumma och olika cymbaler. Det var så vackert, lite suggestivt. De spelade en god stund, samma om och om igen, och sen slutade de lika abrupt som de börjat.

Det kändes så behagligt att vara här, alla templen och de vackra byggnaderna, grönskan och lugnet. Mitt emot ett av templen ligger ett guesthouse och där bor jag nu. Det är några kronor dyrare, och rummet är lite mindre. Men att bo på den här fina platsen uppväger allt.

Läs även andra bloggares åsikter om Laos, Luang Prabang, Mekong, Nam Khan, UNESCO:s värlsavslista
www.intressant.se/intressant

Jaliya guest house

För mig var boendet i Vang Vien en aning äventyrligt, och jag var lite orolig för att vakna upp och märka att jag delade säng med en stor och hårig jättespinde.

Därför tyckte jag det var dags att bo lite finare igen när jag kom hit till Luang Prabang. Stort rum, stort badrum, TV, aircondition, lakan. Och framför allt en sänglampa. Det är riktigt ovanligt. I vanliga fall är det lysrör i taket som gäller, inte särskilt mysigt om man vill ligga och läsa en stund på kvällen. Rummet kostar
100 000 kip per natt vilket är ca 80 kr.

www.intressant.se/intressant

Munkar i gryningen

I soluppgången går munkarna ut på gatorna med sina tiggarskålar. Barfota i sina saffransfärgade kläder kommer de gåendes på rad och tar emot mat från människorna utefter deras väg. Vi turister blir inbjudna att delta. För några kronor köpte jag en skål ris och lite annan mat och la mig på knä på en bastmatta. När munkarna kom fördelade jag, som de andra visade mig att jag skulle göra, lite mat i varje tiggarskål.

En vacker och högtidlig ceremoni, där tyvärr den bästa kameravinkeln ibland blir viktigast för turisterna, som inte bara är västerlänningar. Jag delade tuktuk dit med en kille från Laos och han var lika flitig fotograf som övriga. Batterierna i min kamera hade laddats ur under natten, så därför kunde jag inte ta några kort. Och det kanske var lika bra det.

Jag sitter just nu på ett internetcafé och skriver. Det är jag och fyra munkar. Det känns lite kul.


Läs även andra bloggares åsikter om Laos, Luang Prabang, Mekong, Nam Khan, Jaliya Guest House, buddhistmunkar, buddhisttempel

Luang Prabang

I dag gick färden vidare norrut till Luang Prabang. I min strävan efter att resa så bekvämt som möjligt till ett överkomligt pris, valde jag denna gång att åka med minivan. Jag blev lovad att få sitta i framsätet bredvid chauförren för att få bästa utrymmet. Det visade sig att vi var två som fick dela platsen, men det var ok. Det viktigaste var att jag kunde sträcka på benen.

Fågelvägen kan väl avståndet vara ca 10 mil tror jag, men då resan gick slingrande över bergen på dåliga vägar så tog det över 6 timmar. Men eftersom jag satt ganska bekvämt så gick tiden förvånansvärt fort. Mycket berodde det på den helt fantastiska naturen. Höga berg helt klädda i tät grönska, hisnande stup som ändå inte kändes otäcka eftersom vägrenen hade så tät växtlighet. Och på grund av de dåliga vägarna så körde chauförren ganska lungt. Det var svalt, nästan kyligt.

När vi körde genom byarna fick man en känsla av att förflyttas flera hundra år tillbaka i tiden. Så enkla små hyddor. Boskapen gick fritt så vi fick hela tiden sakta in för att inte köra på en ko eller en höna. Jag förstår inte hur de kan hålla reda på vilka djur som hör till vem. Kor, getter, grisar, höns - de fanns överallt.

Det var först när vi kom in i Luang Prabang som det åter syntes tecken på nutid och att turismen även hittat hit. Jag gick en runda som jag brukar göra direkt när jag kommer till ett nytt ställe. Den första känslan jag fick var att det är en mycket trevlig och behaglig plats.


Läs även andra bloggares åsikter om Laos, Vang Vieng, Luang Prabang
www.intressant.se/intressant

Sömnlös i Vang Vieng

Trots att det är så vacker här i Vang Vieng är det främst ungdomar som hittar hit. I Vientiane såg jag många i min egen ålder, men så är det inte här. Främst är det äventyren som lockar, alla grottor och så ett fenomen som kallas för tubing. På stora gummiringar flyter man 3 km nerför floden Nam Song och går iland ibland för att dricka öl. Hela stan är full av barer och restauranger, och på kvällen tänds alla neonljus. Man hör liknelsen mellan Vang Vieng och hur Khao San Road i Bangkok var för många år sedan.

Festandet höll mig vaken större delen av natten och när det äntligen tystnade så tog tupparna vid, men de är ju lättare att stå ut med. Jag gav upp försöket att sova, drog ifrån gardinerna och låg och tittade på hur dimmorna lättade och det blev morgon. Lokalbefolkningen kommer gåendes över bron för att börja sitt arbete. Alla andra ligger och sover.

Läs även andra bloggares åsikter om Laos, Vang Vieng, Nam Song, Nam Song Garden, tubing, Khao San Road

www.intressant.se/intressant

Nam Song Garden

Utsikt från mitt rum

Utsikt från mitt rum

Rummet

Jag har tagit in på ett guesthouse, Nam Song Garden, som ligger otroligt fint. Strax nedanför mitt rum flyter floden och bergen reser sig så mäktigt och tjusigt längre bort. Rummet är litet och mycket enkelt med en pytteliten toalett. Ett fönster täcker hela ena väggen så att jag har hela utsikten framför mig när jag ligger i sängen. Jag kunde välja det bästa rummet, och för det betalar jag 200 Bath per natt (ca 40 kr).

Under den korta stund jag varit här har strömmen gått tre gånger. Och så har jag en spindel, en ödla, nåt som liknar en geting och ett antal myror som rumskompisar. Spindlarna är inte farliga, det har jag redan förvissat mig om. Det finns en annan sort som ibland tar sig in på rummet, som har en kropp nästan lika stor som en knytnäve. Den får gärna hålla sig långt härifrån!


Läs även andra bloggares åsikter om Laos, Vientiane, Vang Vieng, Nam Song Garden
www.intressant.se/intressant

Bussresa till Vang Vieng

Jag bokade en VIP-buss till Vang Vien och tänkte att jag skulle åka bekvämt. Men det visade sig att VIP inte är riktigt samma sak här som i Thailand. Visserligen fanns det kristallampor i taket och tjocka gardiner med fransar, men mer vip än så var det inte. Bussen var gjord för små människor och vi stora västerlänningar får inte riktigt plats med våra långa ben. Min ena fot somnade ganska fort, och jag kunde inte ändra ställning för den satt som i ett skruvstäd. Väskorna lastades på taket, det var något nytt.

Resan skulle ta 3 timmar, men med upphämtning vid olika hotell och paus på halva vägen så tog den 4,5 tim. En lovad aircondition visade sig vara den gamla modellen med öppna fönster och dörrar samt någon enstaka fläkt som fungerade.

Det gick inte fort, vägarna är dåliga och de slingrar sig fram så att man nästan blev snurrig. Men från det att vi kom fram till bergen så var det en fantastiskt vacker resa genom landsbygden och små byar som nästan bara bestod av små hyddor. Det går nästan inte att begripa att människor lever så enkelt. Ibland såg man något palatsliknande hus, en sådan kontrast mot fattigdomen. Eller jag vet inte om man kan kalla det för fattigdom. Det är svårt för mig som turist att få en rättvis bild av hur det är.

Läs även andra bloggares åsikter om Laos, Vientiane, Vang Vieng, Nam Song Garden

Victory Monument - Patuxai

Vientianes mest kända landmärke är Patuxai, som byggdes till minne av dem som dog i kriget innan kommunisterna tog över. Som jag har förstått det så tog cementen slut innan den hann byggas klart, och då tog man hundratals ton cement av det som skänkts av USA för att användas till kanske lite nyttigare projekt. Men tjusigt och stort blev det i alla fall, och det lockar en hel del turister.

Där finns ett vackert tak och stadiga trappor i bågarna som leder upp till en fin utsikt. På avsatserna på väg upp hittar man den vanliga försäljningen av diverse turistprylar och väggarna pryds av flaggor med hammaren och skäran.

I morgon åker jag vidare till Vang Vieng.


Läs även andra bloggares åsikter om Laos, Vientiane, Saysouly Guest House, Patuxai, Victory Monument

www.intressant.se/intressant

Party för munkarna

När jag hade varit och fått fotmassage idag och var på väg tillbaka till guesthouset hörde jag musik inifrån ett tempelområde. Jag gick dit och hittade ett gäng killar som stod och spelade och sjöng. Som det svängde! Det var annat än det jag hört tidigare under min resa, de var så duktiga. Gitarristen hade säkert platsat i de bättre banden i väst. Jag kunde inte låta bli utan gick och satte mig bredvid och lyssnade, och hela jag var ett stort leende. Den musik jag hört i Thailand har varit så jobbig, antingen sång liknande smörig svensktoppsmusik eller helt obegripliga och plågsamma musikslingor. Men detta var lao-rock på hög nivå. Killarna rörde inte en min utan stod helt allvarliga och spelade bakom en lastbil!

Det visade sig att det var party för munkarna och jag blev inbjuden att delta i kalaset. Men mitt mod svek mig nu och jag nöjde mig med att ta ett foto av gästerna.

Det var en så rolig förmiddag. Först fantastisk fotmassage. När jag sen på lätta fötter kommer förbi och blir inbjuden till detta svängiga kalas, då kände jag mig riktigt glad.


Läs även andra bloggares åsikter om Laos, Vientiane, Saysouly Guest House, reflexologi, fotmassage

www.intressant.se/intressant

Tempel i Laos

Wat Phra Kaeo

Wat Sisaket

Wat Sisaket

Jag gav mig ut i värmen och letade upp två tempel idag. Wat Sisaket som är den äldsta byggnaden i Vientiane och Wat Phra Kaeo. Efter Thailands alla färglada tempel med glitter och guld, var det trevligt att se dessa som var terracotta- och sandfärgade. Men liksom i Thailand är det stort och mycket som gäller. Några fåtal större buddhafigurer, och tusen och åter tusentals mindre som står i rad eller sitter i små fack runt om i tak och på väggar. Väggarna är också målade med berättelser från olika historiska händelser.

Efter tempelbesöken gick jag in på en bar och beställde en jättestor chokladeshake.

Läs även andra bloggares åsikter om Laos, Vientiane, Saysouly Guest House, Wat Sisaket, Wat Phra Kaeo
www.intressant.se/intressant

Finare rum

Som tur var kunde jag ändra till ett bättre rum idag. Som vanligt är det bra att någon gång bo lite sämre, för att sedan kunna uppskatta små saker som t.ex. ett fönster där det kommer in lite dagsljus. Här har jag två stora fönster. Visserligen är båda en halvmeter från en mur, men det är i alla fall bättre än en tvättstuga och så får jag in ljuset. Här finns även en kyl och en tv och framför allt - eget badrum med riktig kraft i duschen och inte något litet strilande som det oftast är. Jag har betalat för två nätter här, sen får jag se om jag reser vidare eller hur jag gör.

Det som är ovanligt här är att man inte får några handdukar. Det har jag inte varit med om tidigare. Och så har sängarna överkast - det är också ovanligt. Det finns tydligen ingen manual för hur ett guesthouse ska drivas. På vissa ställen får man betala extra för toalettpapper, på andra blir rummet städat varje dag och man får gratis vattenflaskor, tvål och ibland även schampo. Det är så olika och det har inte alltid med priset att göra.

Oftast tar man av sig skorna innan man går in. På kvällen har det samlats en hel hög med skor utanför och än så länge har mina stått kvar morgonen efteråt.

Här finns också en gemensam veranda på andra våningen och där satt jag i går kväll med en citrondricka och tittade på alla människor som gick förbi. De välkända geckoödlorna finns överallt. Jag har faktiskt inte blivit myggbiten ännu men däremot är det fullt med flugor, något jag inte såg så mycket i Thailand. Här är inte så många hundar och katter.

Läs även andra bloggares åsikter om Laos, Vientiane, Saysouly Guest House
www.intressant.se/intressant

Saysouly Guest House

Jag har tagit in på Saysouly Guest House i Vientiane. Det fanns bara rum med delat badrum, så jag tog det första natten och kan förhoppningsvis byta upp mig i dag. Rummet är som vanligt enkelt i den här prisnivån, högt i tak, vitmålade väggar, en stor och bred säng. Aningen mjukare än de brukar vara vilket jag är tacksam för. På väggen sitter ett meddelande att det här minsann inte går att ligga och dra sig på mornarna. Här är det väckning kl 10.00 för att rummet ska städas. Tur att jag är morgonpigg!

Rummet har ett stort fönster, men när jag skulle titta hur utsikten var så visade det sig att fönstret är in i ett annat rum där det finns en tvättstuga. Bättre utsikt har jag haft! Nåja, det går an för en natt.

Jag promenerade runt kvarteret för att ta in känslan av att vara i ett nytt land. Om det är någon skillnad från Thailand. I guideboken kan man läsa om hur "laid-back" Laos är, där t.o.m. hundarna tar det lungt. Och nog kunde jag ana ett något lugnare tempo. Dessutom kör bilarna på höger sida, och det underlättar betydligt när jag ska korsa vägarna här. Jag känner mig inte riktigt lika snurrig. Vägarna är bredare och det finns trottoarer på vissa ställen.

Det som krånglar till det här är valutan - Kip. Jag fick rådet av amerikanarna i går att strunta i att växla till dollar, och köra med Bath hela tiden. Det kändes enklare så då gör jag det. Men när jag nu ska betala så måste jag först räkna om i huvudet från Kip till Bath, och sen från Bath till svenska kronor för att få en uppfattning om vad något kostar. Det kändes hisnande att behöva betala 28 000 Kip för en timmes internet och ett kopp kaffe. Men vad jag har kunnat räkna ut så är det runt 22 kronor.

Läs även andra bloggares åsikter om Thailand, Laos, the Friendship Bridge, Saysouly Guest House
www.intressant.se/intressant

Forsta dagen i Laos

Nu sitter jag pa andra sidan Mekongfloden, pa ett Internetcafe i Vientiane, Laos.

Min nye amerikanske van Andy och hans fru och dotter erbjod mig att folja med dem. Andy har gjort resan var tredje manad under 19 ar for att fa nytt visum i Thailand.

Det ar sa bekvamt att for en gang skull bara folja med och gora som nogan annan sager att man ska, och inte behova anstranga sig sa mycket. Darfor gick allt smidigt och snabbt.

Forst tuktuk till the Friendship Bridge och sedan buss over till Laos. Nodvandiga formular skulle fyllas i, avgiften for visumet betalas och sa fick vi beratta om vi hade hosta eller var snuviga...

Jag skriver mer i morgon, nu ska jag fortsatta att utforska stan och se om det ar nogon storre skillnad mot Thailand.